Nu blev jag ju lite inspirerad av att skriva om graviditeten. Jag har varit gravid ett antal gånger och det som är så typiskt är den sinnes närvaro som jag aldrig har annars. Jag har aldrig varit så öppen och så glasklar i mina sinnen om det är typiskt graviditet vet inte jag. Jag har aldrig varit borta i huvudet av alla hormoner snarare trött och illamående.
Jag har ganska många gånger vårdat döende barn samtidigt som jag själv varit gravid och jag har då kommit barnen så nära. De har berättat saker för mig och jag har kunnat vara hos dem med alla sinnen. Jag träffar ofta mycket svårt sjuka barn men glasklar närvaro har tillhört graviditeten. Det är nog så att graviditeten är ett tillstånd där döden och livet tvinnas om vartannat i det som kallas livets tråd.